Ny medicin mot resistent hiv

Ett läkemedel mot hiv som angriper viruset på ett nytt sätt fungerar mycket bra när andra mediciner inte längre hjälper. Det visar två stora undersökningar som i dag publiceras i den framstående medicinska tidskriften New England Journal of Medicin.

Studierna omfattade 699 patienter med multiresistent hiv. Alla fick behandling med tre olika hiv-mediciner. Två tredjedelar av dem, slumpmässigt valda, fick dessutom det nya läkemedlet Raltegravir.
Efter knappt ett år hade två tredjedelar av patienterna som fick Raltegravir mycket låga virusnivåer. Det var dubbelt så många som i gruppen som fick en verkningslös placebo i stället. Låga virusnivåer betyder att patienten mår bra.

- Det är viktiga och intressanta data, säger professor Jan Albert vid Karolinska institutet i Stockholm.

Olika läkemedel angriper hiv-viruset i olika delar i livscykeln. Ett viktigt steg är när viruset bygger in sin egen arvsmassa i våra celler. Cellerna luras sedan att massproducera virus.

Det nya läkemedlet verkar genom att försvåra inlagringen av virusets arvsmassa i cellerna. Det har inget tidigare läkemedel lyckats med. Därför fungerar Raltegravir även mot multiresistent hiv. En ytterligare fördel är att det har ganska få biverkningar.

- Men skulle man använda enbart Raltegravir då blir många patienters virus resistent mot det också. Det måste vara en del av en kombinationsbehandling, säger Jan Albert.

HIV-Centrum vid Karolinska universitetssjukhuset Huddinge har haft tillgång till Raltegravir de senaste månaderna.

- Vi har behandlat några patienter som varit resistenta mot andra medel. Den lilla erfarenhet vi har hittills är att det har fungerat bra, säger Anders Enocksson, läkare vid Hiv-Centrum.

Antalet patienter som utvecklat multiresistenta virus är dessbättre ganska litet i Sverige, men gruppen finns. Enstaka personer har också blivit smittade av redan multiresistenta virus.

- En kombinationsbehandling med det nya läkemedlet kan ge ett bra liv åt patienter som annars inte skulle ha det, säger Jan Albert.

Artikel från DN

RFSU-kritik mot avhållsamhetskrav

Tolv läkare och barnmorskor – majoriteten aktiva i en kristen förening – hävdar att kondom inte kan minska antalet som drabbas av könssjukdomar. Samhället borde därför upplysa unga om avhållsamhet.
– Vi ska ge dem kunskap, inte skicka ett budskap som skam- och skuldbelägger, säger Åsa Regnér, RFSU.

I söndags hade tolv läkare och barnmorskor en debattartikel i Dagens Nyheter, där de kommenterar den ”alarmerande” utvecklingen vad gäller sexuellt överförbara sjukdomar, som till exempel klamydia (1997 smittades 13 905 personer, 2007 drygt tre gånger fler, 47 100). Idag är varannan tillfällig sexuell kontakt oskyddad, vilket får debattörerna att tvivla på om samhället fortsättningsvis ska fokusera på hur ungdomar bäst skyddar sig med kondom:
”Program för ökad användning av kondom har… gett begränsade effekter vad gäller minskad smittspridning.”
Åsa Regnér, generalsekreterare för RFSU, är även hon bekymrad över att många unga inte skyddar sig (70 av 100 ungdomar mellan 16 och 25 struntade i kondom vid senaste samlaget).
– Det kan vara svårt att prata om det, speciellt när man inte känner varandra så väl. Till detta hör bristande jämställdhet, att killen till sist bestämmer om kondomen ska på eller ej. Sedan tror jag att ett annat skäl är att dagens tonåringar inte upplevde kampanjerna efter att HIV kom till Sverige.

Få lärare har kompetens
Men det vore fatalt att, som efterfrågas i debattartikeln, ge upp föresatsen att unga ska kunna ta ansvar för sig själva och sina sexpartner.
– Vi på RFSU tycker att det finns mycket kvar att göra. Lärare måste kunna hålla sexualundervisning. Idag har bara sex procent av dem som examineras från lärarhögskolan sådan kompetens. Det borde naturligtvis vara obligatoriskt.
Antalet sexuella relationer måste begränsas, anser debattörerna:
”Med hotet från HIV och andra sexuellt överförbara infektioner med dess följdsjukdomar är det nu mer angeläget än någonsin att samtala och undervisa om sexualitetens funktion och vad som kännetecknar en hälsosam livsstil.”

”Finns inga belägg”
Att tala på det här sättet om att sex skulle ha en viss funktion för att vara hälsosamt liknar kyskhetsivern i länder som USA, och detta har inte gått Regnér obemärkt förbi:
– Jag kan hålla med om att kondom inte löser alla problem, men att predika avhållsamhet som alternativ… Det finns starka belägg att det varken leder till avhållsamhet eller säkrare sex.
Debattörerna skriver att deras förslag inte har något med ”moralpanik” eller ”livsförnekande tvångströja” att göra. Det är däremot dags att koppla samman livsstil med folkhälsa även när det kommer till sexualitet, och samhället har allt att tjäna på avhållsamhet och trohet.
”Är det (sexualitet) en funktion som ska uppmuntras att fritt utnyttjas för kortsiktig njutning eller förströelse, men som på grund av fruktan för livshotande smitta och sjukdomar måste omgärdas med stränga säkerhetsåtgärder? Eller är det en kraft som för två människor samman, och som rätt använd hjälper dem att leva i en långvarig unik gemenskap, där den kan få fritt utvecklas utan rädsla?”

Tydlig kristen koppling
Till saken hör att majoriteten av debattartikelns undertecknare är eller har varit aktiva i föreningen Kristna läkare och medicinare i Sverige (KLM), med uttalat syfte att ”tydliggöra kristen tro och människosyn i sjukvårdsfrågor”. Bland dess vänföreningar finns amerikanska Christian Medical & Dental Associations (CMDA), som anser att ”samlag ska reserveras till heterosexuella äktenskap”, och att alla som frångår detta ”praktiserar synd”.
– Vi ska svara på deras frågor, ge dem kunskap. Inte skicka ett budskap som skam- och skuldbelägger, säger Regnér. Med en riktigt bra sexual-undervisning kan unga fatta ett informerat beslut: Ha en partner, flera, eller vänta. Och de flesta är väl ändå överens om att sexualitet kan vara både njutning och förströelse. Det här är en politisk fråga. Vilket samhälle vill vi ha? Vilken människosyn?
Regnér manar regeringen att visa ledarskap.
– Regeringen har anslagit 145 miljoner kronor till att förebygga HIV och klamydia, men beloppet har inte ökat på tio år. Det behövs mer pengar! För nationella kampanjer. För att ungdomsmottagningar ska hållet öppet på somrarna.

Omskärelse metod mot hiv

Efter att det visat sig att manlig omskärelse minskar spridningen av HIV genomför nu Kenya en nationell satsning för att få fler män att låta omskära sig. FN stödjer satsningen men varnar för att det kan leda till att människor låter bli att skydda sig.

Hälsoorganisationen Marie Stopes är en av de aktörer som ska genomföra satsningen på manlig omskärelse i Kenya. De har satt samman ett mobilt team av doktorer och sköterskor som reser runt i landet och genomför ingreppen i tält och på lokala vårdcentraler. Omkring 2 700 män och pojkar har omskurits genom Marie Stopes-projektet sedan april 2007.
Får hjälp av gamla myter
– Det är intressant att gamla idéer om omskärelse, till exempel att det skulle förhöja den sexuella upplevelsen och att kvinnor föredrar omskurna män, hjälper oss i vårt arbete, säger George Obhai som utvärderar projektet till nyhetsbyrån Irin.

I Kenya finns redan stora folkgrupper där omskärelse är en naturlig del av religionen och kulturen. Islam påbjuder omskärelse och i många andra grupper ses manlig omskärelse som steget från barndom till mandom. Nu vill de kenyanska myndigheterna sprida företeelsen till andra grupper.
Tre medicinska studier i Sydafrika, Uganda och Kenya har visat att omskärelse, det vill säga att förhuden avlägsnas, minskar risken för spridning av HIV med upp till 60 procent vid samlag mellan en man och en kvinna.

USA-baserade organisationer som arbetar med HIV-prevention har använt metoden i flera år. Efter försiktigt övervägande har FN-organet UNAids uttalat ett stöd för manlig omskärelse som ett komplement till andra metoder för att minska spridningen av HIV.
– Omskärelse ger inte ett fullgott skydd mot HIV. Vi måste försäkra oss om att män och kvinnor förstår att omskurna män fortfarande kan bli smittade och föra smittan vidare, säger Catherine Hankins, UNAids chefsforskare.
– Omskärelse bör alltså kombineras med användning av kondom, senare sexdebut och färre sexualpartners.
FN vill också att staternas myndigheter försäkrar sig om att de medicinska ingreppen genomförs under kontrollerade förhållanden, av utbildad sjukvårdspersonal och med sterila verktyg.

För att det ska fungera effektivt bör ingreppen också kombineras med information om HIV-viruset och säker sex.
Anledningen till att omskärelse minskar spridningen av HIV är att förhuden lätt skadas vid sex och därför är särskilt känslig för infektioner och för HIV-viruset. Men den minskade risken gäller bara vid vaginala samlag.
Kan motverka kondomanvänding
Men många forskare är kritiska till satsningen på omskärelse och menar att det riskerar att underminera det viktigaste arbetet för att bekämpa HIV– spridningen av kondomanvändningen.
– De små framgångarna i de traditionella AIDS-programmen har lett till en desperat vilja att hitta andra metoder. Nu klamrar man sig fast vid omskärelse trots att det ännu inte är helt bevisat att det är effektivt, säger Peter Aggleton, professor på University of London.
Han hävdar också att omskärelse är alldeles för förknippat med politiska, religiösa och sociala strukturer för att kunna användas problemfritt i världen.

(artikeln är hämtad från tidningen etc)

Kraftig uppgång av hiv i USA

Cirka en miljon människor i USA lever med hiv/aids. 27 proc av dem har inte fått någon diagnos och känner inte till sin sjukdom. Det visar en stor analys utförd i 33 delstater av USA:s smittskyddsinstitut.

Särskilt utsatta är yngre afroamerikanska homosexuella män som är mellan 13 och 24 år, där ökningen var över 90 proc mellan 2001 och 2006, skriver Svenska Dagbladet.

Situationen har bl.a. bidragit till att New York beslutat att införa frivillig hiv-testning bland alla vuxna i förorten Bronx.

Läkare mot kondom

12 svenska läkare går i en debattartikel i DN tillsammans och förespråkar färre sexualpartners.

Läs hela artikeln här.

Fokusgruppen i radio

Lyssna på webbradion när Lisa Linnea Söderberg och Emma Svidén diskuterar med folk som gick förbi Musikens Hus i Uppsala på lördagen under Röda Korsets Ungdomsförbunds Riksårsmöte!

Till webbradion!

Varför är det lättare att ha sex än att prata om det?

Min mormor är 78 år. Hon och jag har alltid haft bra kontakt och kunnat prata om det mesta. Hon har varit gift med min morfar i nästan fyrtio år, och efter att han dog har hon även haft en pojkvän under några år.

I höstas var jag och min sambo på besök hon henne. Hon gav oss då en bok som hette Så vill jag älska. Det är en tjock bok. Om att ha sex, både text och bilder som visar olika ställningar och annat som är bra att fundera över. Hon tyckte att vi hade säkert mer användning för den än vad hon hade. Det kan hon mycket väl ha rätt i, men både jag och min sambo tyckte att det var så pinsamt, vi var nog röda i ansiktet båda två och försökte dölja hur generade vi var.

Jag blir lite generad av att berätta det här. Jag tycker att det känns pinsamt och lite jobbigt. Men varför är det så genant? Om mormor hade gett mig en bok om något annat som hon har erfarenhet av och som hon vet att jag ägnar mig åt typ odling av krukväxter eller liknande hade jag inte tyckt att det var ett dugg jobbigt. Men med sex är det annorlunda – vi pratar inte om sex. Vi undviker gärna att tänka på att andra än vi själv har sex. Att tänka på att ens mormor har sex, eller ens vänner eller föräldrar känns lite konstigt. Det tycker jag i alla fall. Och jag tror att det är vanligt. Hur många har inte haft en biologilärare i skolan som har gått igenom hur sex går till, blossande röd i ansiktet och uppenbart besvärad?

Vi i Röda Korsets Ungdomsförbund anser att det är ett problem att sex är en så starkt tabubelagd fråga. Visst pratas det om sex- det gör det hela tiden men det är snarare på ett skämtsamt, raljerande sätt som vi använder för att dölja vår osäkerhet inför ämnet och det är inte mycket som egentligen blir sagt. Och jag tror att vi går miste om mycket när vi inte pratar om det. Tänk om man kunde prata med sin mormor eller någon annan med mycket erfarenhet av sex, vad mycket intressanta tankar man skulle få och vad det skulle kunna stärka ens självkänsla. Istället för att som ung kanske ha lite halvdåligt sex men inte vågar berätta hur man vill ha det kanske man kan få tips och få modet att berätta för sin partner vad man tycker och inte tycker om redan från början, istället för att vänta ett halvår innan man vågar komma med ett förslag.

Men det tabu som finns runt ämnet sex innebär inte bara att vi missar möjligheter till samhörighet, till att berätta vad vi vill ha eller till att samla mod att säga nej. Det utsätter oss också för risken att smittas av det dödliga viruset hiv.

Genom att inte prata om sex tillåter vi att fördomar och rykten får leva och växa fritt. Detta lämnar plats för okunskap och risk att smittas av hiv/aids eller någon annan könssjukdom för den delen. Det skapar också ett otal fördomar om hiv-smittade. Vilka är de? Varför är de smittade? Och som det ofta blir när det handlar om en besvärlig och känslig fråga så tänker man lätt; det angår inte mig, det är någon annans problem.

I Sverige har man länge pratat om hiv som ett problem som främst rör homosexuella, och har på detta sätt ökar fördomar och förstärkt den heterosexuella normen. Man pratar också gärna om hiv som ett problem som främst rör Afrika. Det är inte vårt problem, det är de fattiga afrikanerna som inte vet att de ska skydda sig som blir smittade. Fortfarande kan det hända att man går in på en ungdomsmottagning i Sverige för att göra ett hiv-test och får frågan. Har du haft sex med någon från ett afrikanskt land? Annars behöver du nog inte testa dig.

Och visst, hiv är ett problem för den afrikanska kontinenten. Av de ca 33 miljoner människor som lever med hiv finns över 60% av dem i Afrika söder om Sahara. Och när smittan drabbar så många människor blir det stora konsekvenser för hela samhället. Det allmänna hälsotillståndet försämras, och människor blir mer sårbara för andra problem som andra sjukdomar eller naturkatastrofer och effekter av klimatförändringar. Hiv hotar hållbarheten i samhället genom att människor har en kortare livslängd, hiv bidrar till fattigdom då människor kanske är för sjuka för att arbeta men ändå behöver pengar för att få tillgång till mediciner som kan bromsa sjukdomen. Så visst är det ett problem för de afrikanska länderna. Men vi är väldigt trångsynta om vi tror att problemet bara finns där och inte hos oss.

I Sverige idag ökar antalet hivsmittade för första gången sedan 80-talet. Även klamydia är en könssjukdom som ökar bland unga människor idag. Detta kan vi se i samband med att färre unga människor idag skyddar sig när de har sex.

Vad beror detta på? Här kan vi knappast skylla på att människor är outbildade. Vi tror att det snarare är attityderna som är problemet. Fördomar om vem det är som har hiv gör att det är lätt att tänka att det händer inte mig. Jag skulle tro att de allra flesta av de miljoner människor i afrika som är hivsmittade har tänkt samma tanke; det händer inte mig. Det handlar inte i första hand om okunskap, det är en fråga om tabu, fördomar, värderingar och attityder. Detta vill vi förändra.

Att spridningen av hiv ökar i sverige tycker vi är extremt allvarligt. Vi vet hur förödande hiv är för ett samhälle och hur mycket lidande det orsakar. För även om vi har råd med och tillgång till bromsmediciner i Sverige kvarstår faktum att hiv är en obotlig, dödlig sjukdom. Du blir aldrig av med viruset.

Om det nu inte handlar om att unga idag saknar kunskap om hiv – hur ska vi då arbeta för att förhindra spridningen av viruset. Jag tror att det handlar om vilken sorts kunskap vi pratar om. Sexundervisningen som finns i skolan idag ges ofta inom något naturvetenskapligt ämne. De flesta ungdomar lär sig nog hur mans- och kvinnokroppen fungerar, hur barn blir till, hur spermier fungerar och hur man använder kondom. Men var pratar man om värderingar, om fördomar, om osäkerheten inför hur man gör och vad man kan fråga eller kräva av sin partner? Var pratar man sex?

Vi anser att detta samtal bör inledas i skolan, och det innebär att sexundervisningen måste garanteras alla elever, att den ska finnas som en del i skolans kursplaner. För hur kan det komma sig att det ämne vi alla tycker är svårast att prata om, som är obekvämt och pinsamt är något som lärare förväntas kunna utbilda i utan att själva fått en utbildning eller ens en klar instruktion om vad undervisningen skall innehålla. Precis som i alla andra ämnen är det mycket som måste finnas med. sexundervisningen behöver både ge svar på alla de frågor man har om hur kroppen fungerar och rikta sig mot attityder kring sex, utmana heteronormen, diskutera jämställdhet och verkligen vara ett forum för elever att prata sex.. Så att det blir lika lätt att prata om sex som att prata om krukväxter, eftersom det är livsviktigt . Vi tror också att detta skulle öka jämställdheten och utmana de tradionella könsroller vi kan se i samhället idag.

Alternativet är att ungdomar söker informationen själv, och var kan man leta om man vill veta mer om eller fundera på sex? Man kan läsa Harlequin-romaner och tro att det är så sex ska vara, att det är så förhållandet mellan man och kvinna ska vara. Och såklart att den enda sortens sex är heterosex, där mannen tar initiativet. Men kan se på sex and the city. Där pratas det sex. Internetporren finns alltid tillgänglig för den som är nyfiken, kanske är det därifrån vi vill att unga skall lära sig om atityder kring sex? Ger någon av dessa kunskapskällor en ung människa modet att kräva skydd när man har sex? Gör det något för att motverka fördomar, eller gör dessa källor att våra fördomar ökar och sprids? Det tror jag..

Jag läser lärarutbildningen, samhällskunskapslärare på högstadiet tänker jag bli. Och något förvånande har jag upptäckt att i min utbildning till lärare i samhällskunskap ingår det ingenting om sexundervisning. Vill man läsa detta kan man ta kvällskurser eller kontakta någon organisation som arbetar med frågan. Men det känns konstigt att sexundervisning inte är en del av min utbildning. Inte konstigt då att undervisningen om sex i skolan gärna blir extremt biologisk. Vi i Röda Korsets Ungdomsförbund vill att sexundervisning ska ingå i lärarutbildningen. Helst som en del i alla ämenen, men framförallt för lärare som undervisar i samhällskunskap. Det är en förutsättning för att komma bort ifrån att man bara pratar om hur kroppen fungerar när man har sex.

Varför skyddar man sig inte idag? Massvis med orsaker men vi i röda korsets ungdomsförbund vill visa på behovet att reagera på detta problem. Ungdomars sexuella hälsa behöver förbättras, och attityder kring sex behöver diskuteras och förändras. Därför har vi valt att år 2008 fokusera på arbetet mot hiv/aids. Vi vill förändra sexundervisningen i skolan, vi vill göra sexundervisning till en självklar del av lärarutbildningen och vi vill arbeta för att förändra attityder till sex och på så sätt vara med och stoppa spridningen av hiv/aids i Sverige.

Arbetet mot hiv/aids är en av internationella röda korsrörelsens mest prioriterade frågor. I varje land där det finns ett röda kors bedriver vi arbete mot hiv/aids. Det handlar om allt från att hitta sätt att gå samman internationellt för att stoppa spridningen av viruset till att vårda aidssjuka i en småstad i Ryssland eller att finnas på arbetsplatser i Harare och informera om hur man kan skydda sig. Kampen mot hiv/aids måste föras i alla länder och på alla plan.

Den här dagen, här på torget i Uppsala, har varit en nystart i vårt arbete mot hiv aids. Här har vi haft olika aktiviteter där vi velat öppna för möjligheten att prata sex. Slå er gärna ner på någon av våra picknickfiltar och prata en stund. Eller ta chansen och skriv på våra påverkansvykort till skolminister Jan Björklund, med krav på förbättrad sexundervisning. Ni får gärna ta mer er påverkansvykort och sprida dessa. Det är dags att ta upp kampen mot hiv/aids och börja prata sex. På allvar.

Lisa Linnea Söderberg, ledamot i Röda Korsets Ungdomsförbunds förbundsstyrelse